Filosofiska rummet
Vi har alltid hört ihop, du och jag, hela mänskligheten hör ihop med mig. Nu är det höst och dags att vandra inåt till det heliga mörkret inom dig, inom er. Sakta ner i nuet, njut av solen, regnet , vinden, skogen, sjön, havet... känn nuet i din famn. Allt är precis som det ska vara, allt levande hör ihop. Skriv ner anteckningar i en vacker skrivbok vartefter det kommer, från hjärtat. Med tiden kommer nästa steg och nästa, i livets stora cirkel. Rensa i det inre, genom jordande meditation. Var med människor, djur ni älskar, läs böcker, samla stoff...
Det heliga mörkret hjälper mänskligheten att finna det Gudomliga ljuset. Leta inte utanför er själva. Finn friden och freden inom er, så kommer det spegla det yttre livet utan att ni behöver anstränga er. Jag finns för er, och ni behöver finnas för mig.
På min promenad stannar jag till vid vägkanten, känner doften av den gröna, fuktiga mossan. Andas in den djupt. Min blick tar mig in genom träden och snåren... små viskningar hörs där inne. Skogens väktare bor och verkar där, arbetar för att skydda heliga portaler djupt inne i skogen... det är så långt in i myllan att det är mödosamt för människan att ta sig ända dit... och så ska det också vara, för att skövlingen av gammelskogen inte ska hitta dit...
Moder jord är redan under hård press och det är vår skyldighet som människa att hjälpa henne tillbaka, hjälper vi henne, hjälper vi oss själva. Status, pengar, prestige, makt, begär hör inne hemma i den nya Gudomliga tidsåldern på jorden. Det är dags att vakna ur din dvala...
BOKTIPS: Vill du arbeta med dig själv och vakna upp ur din dvala? Läs Thots verktyg till mänskligheten, av Paula Rabenius.
Om jordning med Moder jord, finns vår bok Moder jord kallar såklart! Annars besök Moderjord - nätverket, Manne Lindberg - (sök på nätet)
Modernista förlag har publicerat en E-bok av Maria Gripe, en novell. " Annas blomma". finns på bokus bland annat att ladda ner. Gripe var också en författare som visste att vi kan kommunicera telepatiskt med växter och själar som lämnat jordelivet...
September, 2026.
Kärlekshälsning till biblioteken och litteraturen.
När jag var barn och speciellt tonåring, sökte jag mig till biblioteken.
Till alla böckers lugna vrår.
tyst
lugnt
och tryggt
framförallt sökte jag mig dit för den stora kärleken till litteraturen.
Alla berättelser och fakta som ryms inom bokryggarna, ger mig kunskapstörst och trygghet. Att få en förståelse för livet. Så många bokhyllor fyllda med skatter.
I grundskolan var den bästa tiden när klassen gick till skolbiblioteket. Jag läste på bokryggar efter berättelser om hästar, Maria Gripe, Ulf Stark och poesi – "kärlek och uppror" – "Älsklingsdikten"…
På högstadiet gick jag efter lunchen in på biblioteket. Sådan tur att matsalen låg vägg i vägg med biblioteket. För jag behövde inte vara ensam då eller hänga vid rökrutan (där jag förresten framstod som en utbörding och alla coola människor undrade vad jag gjorde där).
Det var en välsignelse att biblioteket välkomnade mig med öppen famn. Alla livets böcker väntade på mig. Här kunde jag vara min egen "Tjuren Ferdinand". Vara ensam men ändå inte.
Tjugofem år senare sitter jag på min lunchrast, i en fåtölj i den lilla stadens bibliotek. Jag tittar på böckerna som står i hyllorna, omsorgsfullt sorterade i olika genrer.
Tyst
lugnt
tryggheten igen...
En insikt slår plötsligt till - hur jag kunde missa chansen att bli bibliotekarie. Hur kunde detta gå mig förbi? Hade jag verkligen varit så blind? Tydligen. (nej jag tänker inte studera på universitetet igen).
Vemodigt reser jag mig ur fåtöljen, går förbi några bokhyllor, säger "hejdå" till bibliotekarien bakom disken, går ut genom ytterdörren. Rasten är slut. Jag drar en lång suck… men är ändå tacksam att ha möjlighet att gå hit och vara bland böckernas värld. På min rast, fritid, med mina barn, med mig själv. För att försöka förstå livet.
I det vackra, ordens konst. Kärleken till litteraturen och filosofin kommer alltid vara nära mitt hjärta. Jag bara älskar det.
Att läsa är lika nödvändigt som att andas.
