Filosofiska rummet

September, 2026.

Kärlekshälsning till biblioteken och litteraturen.

När jag var barn och speciellt tonåring, sökte jag mig till biblioteken.

Till alla böckers lugna vrår.

tyst

lugnt

och tryggt

framförallt sökte jag mig dit för den stora kärleken till litteraturen.

Alla berättelser och fakta som ryms inom bokryggarna, ger mig kunskapstörst och trygghet. Att få en förståelse för livet. Så många bokhyllor fyllda med skatter.

I grundskolan var den bästa tiden när klassen gick till skolbiblioteket. Jag läste på bokryggar efter berättelser om hästar, Maria Gripe, Ulf Stark och poesi – "kärlek och uppror" – "Älsklingsdikten"…

På högstadiet gick jag efter lunchen in på biblioteket. Sådan tur att matsalen låg vägg i vägg med biblioteket. För jag behövde inte vara ensam då eller hänga vid rökrutan (där jag förresten framstod som en utbörding och alla coola människor undrade vad jag gjorde där).

Det var en välsignelse att biblioteket välkomnade mig med öppen famn. Alla livets böcker väntade på mig. Här kunde jag vara min egen "Tjuren Ferdinand". Vara ensam men ändå inte.

Tjugofem år senare sitter jag på min lunchrast, i en fåtölj i den lilla stadens bibliotek. Jag tittar på böckerna som står i hyllorna, omsorgsfullt sorterade i olika genrer.

Tyst

lugnt

tryggheten igen...

En insikt slår plötsligt till - hur jag kunde missa chansen att bli bibliotekarie. Hur kunde detta gå mig förbi? Hade jag verkligen varit så blind? Tydligen. (nej jag tänker inte studera på universitetet igen).

Vemodigt reser jag mig ur fåtöljen, går förbi några bokhyllor, säger "hejdå" till bibliotekarien bakom disken, går ut genom ytterdörren. Rasten är slut. Jag drar en lång suck… men är ändå tacksam att ha möjlighet att gå hit och vara bland böckernas värld. På min rast, fritid, med mina barn, med mig själv. För att försöka förstå livet.

I det vackra, ordens konst. Kärleken till litteraturen och filosofin kommer alltid vara nära mitt hjärta. Jag bara älskar det.

Att läsa är lika nödvändigt som att andas.